Related Paintings of unknow artist :. | robert dudley | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 618 | chantilly | Allegorical painting of Maria Cristina of France | Impression |
Related Artists:
Isaac Cruikshank
English Illustrator, ca.1756-1811 Scottish painter and caricaturist, was born in Edinburgh. His sons Isaac Robert Cruikshank (1789-1856) and George Cruikshank also became artists, and the latter in particular achieved fame as an illustrator and caricaturist. Cruikshank is known for his social and political satire. His parents were Elizabeth Davidson (b. c.1725), daughter of a gardener, and Andrew Crookshanks (c.1725 Cc.1783), a former customs inspector dispossessed for his role in the Jacobite uprising of 1745. He studied with a local artist, possible John Kay (1742 C1826), and travelled with his master to London in 1783. He married Mary MacNaughton (1769 C1853) in 1788 and the couple had five known children, two of whom died in infancy. A daughter, Margaret Eliza, also a promising artist, died at the age of eighteen. Cruikshank's first known publications were etchings of Edinburgh "types", from 1784. He produced illustrations for books about the theatre, did the frontispiece for Witticisms and Jests of Dr Johnson (1791), and illustrated George Shaw's extensive General Zoology (1800 C26). His watercolours were exhibited, but in order to make a living it was more lucritive to produce prints and caricatures. He was responsive to the marketplace but firm in his dislikes of Napoleon and political radicals. He and Gillray developed the figure of John Bull, the nationalistic representation of a solid British yeoman. Publisher John Roach was a friend and patron, and he later worked with print dealer S. W. Fores and Johnny Fairburn. He also collaborated, with G. M. Woodward, and later, with his son George. Cruikshank died of alcohol poisoning at the age of fifty-five as a result of a drinking contest and is buried near his home in London.
Newman, Willie Betty
American, 1863-1935
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.